17_Clear Imprints of Mumbling society

CLEAR IMPRINTS OF MUMBLING SOCIETY / TYDLIGA AVTRYCK I MUMLANDE SAMHÄLLE

Verkstad konsthall (1/4-23/4) >

Site-specific interactive performance - guided ethnographic city tour about the accessibility in public space - the developsments, rights and laws got visable throught pastel and frottage. The tour started outside Norrköoing City Library and ended at Verkstad konsthall where I installed the frottage made during the walk in front of the audience.The rest of the installation consisted of two video films Human Population (40 min) documetnation from hte performance walk with the same title in December 2016 and The Curb is Phased Down (12min) (2017) and the frottage from the performance walk 2016.

Cameras: Anna Kupiainen and Damla Kilickran
Assistance: Damla Kilickiran

Text by. Susanne Ewerlöf:
(only in Swedish for the moment)

Lisa Torell
Tydliga avtryck i mumlande samhälle
/ Clear imprints of mumbling society
Verkstad konsthall 1 -23 april

Det är med stor glädje vi presenterar utställningen Tydliga avtryck i mumlande samhälle, som är kulminationen på ett hittills ett-årigt samarbete mellan Lisa Torell och Verkstad konsthall som tagit flera uttryck. Basen för samarbetet är ett gemensamt intresse för plats som begrepp och en vilja att förstå de platser vi och andra använder gemensamt, genom att bland annat använda konsten som verktyg.

I maj 2016 arrangerade Verkstad konsthall två-dagars seminariet IdentityLab Sessions tillsammans med curatorkollektivet Collective Çukurcuma i Istanbul, och bjöd in Lisa Torell att dels möta kollegor från Sverige och Turkiet i workshops och dels presentera en ny platsrelaterad performance. Hon valde att ta fasta på processen att städa undan. Hon har tidigare synliggjort osynliga arbeten som genomförs i det offentliga rummet och de små men viktiga gester såsom röjning, måleriarbeten, asfaltläggning som gör gemensamma platser användbara. I det nya performanceverket reflekterade hon även över de uppmärksammade protester som genomfördes i Istanbul för några år sedan och processen att ta bort spåren av sådana händelser och låta platserna återgå till det ”normala”, vilket väckte tankar om hur demonstrationer förhindrats och dolts på andra sätt sedan Geziparken tömdes på motstånd.

När man som utomstående väljer att använda en annan plats än den man känner att ingå i ett konstverk, så inkluderar man oundvikligen berättelser som man inte känner till och symbolik som många i publiken kan tolka, men som inte uppfattas av upphovspersonen. Den typen av glapp i kommunikationen kan ge intressanta lager till verket. I fallet med Lisa Torells performance så hade hon bett oss att leta fram en overall av det slaget som kommunens städare använder. I verket var hon iklädd kostymen och sopade en gårdsplan invid konsthallen DEPO i ljuset av en stark strålkastare. Med långsamma, metodiska drag med sopborsten, utan att titta upp eller kommunicera på annat vis, fick hon den stora publiken som samlats att flytta sig runt gårdsplanen. Hon visste inte det som publiken som bor i Istanbul känner till, att polisen ofta klär sig i dessa orangea dräkter när de gör anonyma spaningar. Utöver att knyta an till flera faktorer som har att göra med polisens roll i det turkiska samhället så relaterar detta till något som Lisa utforskat i flera tidigare performanceverk; det faktum att en person iklädd neonfärgade kläder, som många av oss möter i samma offentliga rum som hen underhåller, ofta är osynlig för oss.

Kanske noterade du att Lisa Torell i samarbete med Verkstad konsthall för några veckor sedan visade videoverket Trottoarkanten fasas ner på två olika platser i Norrköping under dygnets mörka timmar? Nu visas det igen i utställningen. I verket har hon samlat dokumentärt videomaterial som skildrar den typen av arbete som utförs av städare, vaktmästare eller byggarbetare i neonfärgade kläder; ett arbete med relativt låg status som är avgörande för att våra offentliga platser ska fungera och gynna trivsel och möten. Intresset för hur det gemensamma hanteras har även präglat det nya performanceverket Human Population, som Lisa skapat särskilt för Norrköping och uppför för andra gången under vernissagen av Tydliga avtryck i mumlande samhälle 1 april. Här har hon tagit fasta på den fysiska miljön runtomkring Norrköpings stadsbibliotek, en offentlig yta som möjliggör för ett flertal av samhällets viktiga funktioner, såsom tillgång till information och möjlighet att ta sig runt (Kristinaplatsen är en knytpunkt för lokaltrafiken). Medan hon redogör för hur den demokratiska utvecklingen såg ut under det svenska 1900-talet och hur tankar kring demokrati och rättigheter formuleras, gör hon publiken uppmärksam på olika, mer eller mindre diskreta, tillägg i miljön som gjorts för att öka platsens användbarhet. Under framställningen pekar Lisa på brister hon hittat i detta utförande, där t ex perforerade linjedragningar på marken inte leder blinda särskilt långt, där personer måste ta sig upp för en trappa efter att ha ställt bilen på handikapparkering och där den offentliga toaletten enbart har pissoarer.

Såhär beskriver Lisa Torell själv utställningen:

"Tänk om jag kunde titta på det som om det vore bortom, men det kan jag inte – för det är ju där nu. Samhället, tecknen av, människorna som rör sig enligt de visuella och rumsliga koderna. Många i alla fall. Signalerna som fungerar gentemot fysisk eller politisk överenskommelse. På vissa ställen är koncentrationen av dem större, det är som att vi är mer människor på vissa ställen och därmed har mer behov av funktion där. För annars finns ingen logik. Det kan ju inte bara handla om bilden. Det är större än så och djupt förankrat en generation till en annan. Bilden av ett tillgängligt samhälle. Pensel, pastell, det var något gräddigt rosa över det och kanske till och med en rök-maskin. Över det verkligt verkliga."

Verkstad konsthall har i flera år bjudit in konstnärer att antingen förhålla sig till det rummet som vi använder som främsta presentationsyta eller offentliga platser i Norrköping. Med ett stort intresse att följa, snarare än styra konstnärens process, kan denne alltid avgöra vad som känns mest intressant, men relativt ofta har de velat arbeta även med Norrköping som plats och låta någon del av staden ingå i deras verk. När vi ser tillbaka på de senaste årens arbete kan vi konstatera att vi inte bara presenterat en serie projekt utan att vi parallellt också gjort en kontinuerlig undersökning av Norrköping – måhända med konstnärliga och inte vetenskapliga metoder - och därmed producerat både ny kunskap om Norrköping och kanske till viss del också varit medskapare av staden. Att vi valt att bjuda in Lisa Torell till flera sammanhang under det senaste året reflekterar hur vi som organisation vill arbeta med konstnärer; skapa ett samtal med dem och låta dialogen utvecklas och skapa nya ytor för möten när fortsatt nyfikenhet uppstår.

Susanne Ewerlöf
Grundare och f.d. verksamhetsledare, Verkstad konsthall och frilansande curator